Frustrationen stiger och ag vet verkligen inte vad ska jag göra jag kan inte tänka klart och jag visste att det skulle bli jobbigt och det har bara gått tre och en halv vecka sen jag operera knät men nu börjar det verkligen stiga mig åt huvudet. Jag är så trött på att folk hela tiden säger: "Det ska du inte göra, det får inte du göra, varför gör du så, varför är du uppe och nu tycker jag att du ska vila" Vad i helvete är detta, det är verkligen inte så att jag är en liten unge eller en gammal dam på 90 år som tror att jag kan göra som jag alltid har gjort. Jag tycker inte om att folk hela tiden ska sätta stop för mig. Jag och bara jag vet hur jag mår och hur mitt knä känns, ja okej det är inte värt att riskera någonting och paja knät igen ABSOLUT INTE, men jag lovar fast det inte märks så har jag förnuftet att lyssna på min kropp.
Att sitta inne är för mycket för mig och jag börjat allvarligt bli galen, att en lägenhet och människor ska sätta upp mina gränser det köper jag inte och jag funkar verkligen inte så. Japp ibland kanske att jag är enveten så i in bomben inte heller så bra, men allvarligt, jag är inte gjord för att sitta inne!
Pluggandet går ju inte heller, för nu är jag så in i helvetes frustrerad!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar